Romarbrevet 12

Att leva för att tjäna Gud

1Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst.

2Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.

Ödmjuk tjänst i Kristus kropp

3Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud.

4Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion.

5På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.

6Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro.

7Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa.

8Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.

Aktiv kärlek

9Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott.

10Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra.

11Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.

12Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt.

13Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.

14Välsigna dem som förföljer er, välsigna, förbanna dem inte.

15Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter. 16Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.

17Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor.

18Gör allt ni kan för att leva i frid med alla.

19Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”

20Nej,

”om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.

Om han är törstig, ge honom något att dricka.

Då samlar du glödande kol på hans huvud.”

21Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.