Andra söndagen i fastan

Den kämoande tron

 

 

Första Kungaboken 19:1-8

 

 

¹ Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. ² Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”

³ När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba i Juda och lämnade där sin tjänare. ⁴ Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” ⁵ Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.

Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” ⁶ När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. ⁷ Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” ⁸ Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb.

 

 

 

 

Första Korintierbrevet 10:12-13

 

¹² Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. ¹³ Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

 

 

Lukasevangeliet 7:36-8:3

 

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. ³⁷ Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam ³⁸ och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. ³⁹ Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

⁴⁰ Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – ⁴¹ "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. ⁴² När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" ⁴³ Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."

⁴⁴ Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷ Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

⁴⁸ Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." ⁴⁹ Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" ⁵⁰ Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."

 

¹ Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, ² och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – ³ och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

 

 

Psalm 130

 

¹En pilgrimssång.

Ur djupen ropar jag

till dig, Herre.

² Herre, hör min röst,

låt dina öron lyssna

till mina rop om nåd!

³Om du, Herre, tillräknar synder,

Herre, vem kan då bestå?

⁴Men hos dig finns förlåtelse,

för att man ska vörda dig.

⁵Jag väntar på Herren,

min själ väntar,

och jag hoppas på hans ord.

⁶ Min själ längtar efter Herren

mer än väktarna efter morgonen,

mer än väktarna efter morgonen.

⁷Israel, hoppas på Herren,

för hos Herren finns nåd,

full lösen finns hos honom.

⁸Han ska friköpa Israel

från alla dess synder.