Undervisning


16:e Söndagen efter trefaldighet

Döden och livet


Job 14:13-15

13Tänk om du ville

gömma mig i dödsriket,

dölja mig tills din vrede upphör,

sätta en bestämd tid för mig

och tänka på mig!

14Kan en människa som en gång dött

få liv igen?

Då skulle jag hålla ut

i min mödas tid

tills min avlösning kommer.

15Du skulle ropa på mig,

och jag skulle svara dig,

du skulle längta efter

dina händers verk.



Filipperbrevet 1:20-26

20Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör.21För mig är livet Kristus och döden en vinst.

22Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja.23Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.24Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen.25Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron.26När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje(¤)i Kristus Jesus för min skull.



Markusevangeliet 5:35-43

35Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?"36Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro."37Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,38och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt.39Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."40Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.41Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!"42Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad.43Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.




Psalm 107:18-22

18 de kände avsky för all mat

och närmade sig dödens portar.

19 Men de ropade tillHerren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

20 Han sände sitt ord

och botade dem

och räddade dem

från undergång.

21 De ska tackaHerren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

22 de ska offra lovets offer

och förkunna hans verk

med jubel.