Undervisning

Långfredagen

Korset


Jesaja 53:1-12


1Vem trodde vår predikan?

För vem blev Herrens arm

uppenbarad?

2Som en späd planta

sköt han upp inför honom,

som ett rotskott ur torr jord.

Han hade varken skönhet

eller majestät när vi såg honom,

inget utseende som vi drogs till.

3Han var föraktad

och övergiven av människor,

en smärtornas man

och förtrogen med lidande.

Han var som en

som man skyler ansiktet för,

så föraktad att vi inte

respekterade honom.


4Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor tog han på sig,

medan vi såg honom som hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

5Han blev genomborrad för våra brott,

slagen för våra synder.

Straffet blev lagt på honom

för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

6Vi gick alla vilse som får,

var och en gick sin egen väg.

Men all vår skuld

lade Herren på honom.


7Han blev misshandlad,

men han ödmjukade sig

och öppnade inte sin mun.

Som ett lamm som förs bort

för att slaktas,

som ett får som är tyst

inför dem som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.

8Genom våld och dom

blev han borttagen.

Vem i hans släkte betänker

att när han rycktes bort

från de levandes land,

blev han plågad på grund av

mitt folks brott?

9Han fick sin grav

bland de ogudaktiga

men var hos en rik vid sin död,

för han hade inte gjort något orätt,

och inget svek fanns i hans mun.


10Det var Herrens vilja

att slå honom och låta honom lida.

När du gör hans liv

till ett skuldoffer,

får han se avkomlingar

och leva länge,

och Herrens vilja ska ha framgång

genom hans hand.

11Genom den möda

hans själ har utstått

får han se och bli tillfreds.

Genom sin kunskap förklarar

min rättfärdige tjänare

de många rättfärdiga,

och han bär deras skulder.


12Därför ska jag ge honom

de många som hans del,

och de starka ska han få som byte,

eftersom han utgav sitt liv i döden

och räknades bland förbrytare,

han som bar de mångas synd

och gick in i överträdarnas ställe.


Första Petrusbrevet 3:18-19


18Så led(¤)också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord genom Anden.19I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset,


Matteusevangeliet 27:32-56


32På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors.33Och när de kom till den plats som kallas Golgata, vilket betyder Dödskalleplatsen,34gav de honom vin blandat med galla att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka.35När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott.36Sedan satt de där och vaktade honom.37Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."

38Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.39De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet40och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!"41På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade:42"Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom.43Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."(¤)44På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesus dör

45Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet(¤)som varade fram till nionde timmen. 46Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

47Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!"48En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka.49De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom."50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.

51Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade,52gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar.53Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många.54När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

55Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.56Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.


Psaltaren 22


2Min Gud, min Gud,

varför har du övergett mig?

Jag ropar och klagar,

men min frälsning är fjärran.

3Min Gud, jag ropar om dagen

men du svarar inte,

och om natten

men får ingen ro.


4Ändå är du den Helige,

den som tronar på Israels

lovsånger.

5På dig förtröstade våra fäder,

de förtröstade och du befriade dem.

6Till dig ropade de och fick hjälp,

de förtröstade på dig

och behövde inte skämmas.


7Men jag är en mask

och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de grimaserar

och skakar på huvudet:

9"Anförtro dig åt Herren!

Han får befria och rädda honom,

han älskar ju honom."


10Det var du som drog mig

ut ur moderlivet,

du gjorde mig trygg

vid min mors bröst.

11På dig är jag kastad

ända från modersskötet,

från moderlivet är du min Gud.


12Var inte långt ifrån mig,

för nöden är nära

och ingen hjälpare finns.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans oxar omringar mig.

14Som rovlystna, rytande lejon

spärrar de upp sitt gap mot mig.


15Jag rinner bort som vatten,

alla mina leder har skilts åt.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min kraft är uttorkad

som en krukskärva,

min tunga fastnar i gommen.

Du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

de ondas hop omringar mig,

de har genomborrat

mina händer och fötter.

18Jag kan räkna alla mina ben,

de ser på mig, de stirrar.

19De delar mina kläder mellan sig

och kastar lott om min klädnad.


20Men du, Herre,

var inte långt borta!

Du min styrka,

skynda till min hjälp!

21Rädda min själ från svärdet,

mitt liv ur hundarnas våld!

22Fräls mig från lejonets gap

och vildoxarnas horn!

Du bönhör mig.


23Jag ska förkunna ditt namn

för mina bröder,

mitt i församlingen

ska jag lovsjunga dig.

24Ni som vördar Herren,

lova honom!

Ära honom, alla Jakobs barn,

och bäva för honom,

alla Israels barn,

25för han föraktade inte

den förtrycktes lidande

och såg inte på honom med avsky.

Han dolde inte sitt ansikte

för honom

utan lyssnade när han ropade

till honom.


26Från dig kommer mitt lov

i den stora församlingen.

Jag ska uppfylla mina löften

inför dem som vördar honom.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta,

de som söker Herren

ska lova honom.

Era hjärtan ska leva för evigt.


28Alla jordens ändar ska minnas det

och omvända sig till Herren,

folkens alla släkter

ska tillbe inför dig,

29för riket är Herrens

och han råder över folken.

30Alla mäktiga på jorden

ska äta och tillbe,

inför honom ska de

böja knä,

alla som går ner i stoftet

och inte kan hålla sin själ vid liv.


31Ättlingar ska tjäna honom,

kommande släkten

ska få höra om Herren.

32De ska träda fram

och förkunna hans rättfärdighet

för det folk som ska födas:

att han har gjort det.